Idag hade jag återigen en tandläkartid eftersom något skulle göras åt en tand längst bak på vänster sida i överkäken som jag har haft stora problem med de senaste sju eller åtta åren. Den har lagats, bitits sönder, lagats, bitits sönder, rotfyllts, gått sönder igen och så vidare. I samråd med min tandläkare bestämde vi att det var lika bra att ta ut den.

Vi trodde och hoppades att detta skulle vara en snabb sak, men si det var det inte. När det hela var färdigt, en timme och tjugo minuter senare, visade det sig att en benbit från den sedan länge borttagna visdomstanden bakom hade satt sig fast vid roten på den tand vi nu tog ut och det var detta som hade gjort att den var så svår att ta ut.

Med värktabletter, absorberande bomullstussar och det privata telefonnumret till min tandläkare skickades jag sedan hem. Kan detta nu vara det sista problem jag har med denna eländiga tand?

Glass, tack! Nähä... inte det heller.