Idag förlovade vi oss — mycket symboliskt — seglandes på vattnet som förbinder våra hemländer. Redan igår hade vi bestämt oss för att göra en utflykt idag och i morse sa jag till min sambo att det hade egentligen varit kul om hans ring, som vi hade beställt, hade kommit inför idag eftersom det skulle ha varit häftigt att kunna byta ringar där på sundet. Vi var båda överens om att det hade varit riktigt kul, men eftersom ringen inte skulle komma förrän om ca två veckor (aviserat av ordermottagaren) insåg vi att vi skulle få hitta på något annat.

Hur som helst, innan vi åkte gick jag för att tömma brevlådan och såg då en vit bil stå vid vägkanten. Föraren tycktes försöka nå grannen, men när jag kom vände han sig mot mig och bad att få mitt namn. Det visade sig att han hade ett paket att överlämna till mig och döm om min förvåning när det faktiskt var sambons ring som anlände. Jag skrev snabbt på hans följesedel, fick det lilla paketet och sprang in till sambon och berättade. Därmed hampade det sig så att vår förlovningsdag blir idag, den 18 juli, och inget annat. Detta datum råkar för övrigt vara min mormors födelsedag, vilket ger det en extra knorr.

Min ring är i silver med en sten i bergkristall tillverkad av silversmeden Bengt Hallberg i Köping 1971 medan min fästmans är helt sprillans ny och gjord i volfram/tungsten. Fastän materialen är olika är det ändå intressant att se hur den något mörka lystern i volfram och i den slipade bergkristallen faktiskt påminner om varandra. Förutom att vänja oss vid våra nya ringar har vi också haft en riktigt, riktigt härlig dag!