Nya vindar har blåst och vi har hittat en möjlighet i vårt bostadsletande som kanske kan leda till positivt resultat om vi har tur. Idag var vi uppe med tuppen och hann se soluppgången innan vi styrde vår kosa västerut för att titta på ett hus vi hade blivit intresserade av: ett litet korsvirkeshus från 1777. Det ligger ute till försäljning till en modest peng eftersom det är en hel del som behöver fixas med, men på det hela taget tycks huset vara sunt. Svärföräldrarna med hantverkskunniga vänner var fantastiska nog att titta på huset redan i lördags och deras rapport var favorabel.

Min reaktion när jag fick se huset var att det var litet och kändes lite trött, men att det hade många fina detaljer och att det, med en hel del jobb, skulle kunna bli en fin oas för oss. Sambon höll med och innan vi sade adjö till mäklaren lade vi ett bud som nog är på gränsen till för lågt, men det är en god start och nu väntar vi på säljarens reaktion. Vi håller tummarna.